UYDEL, Uganda 2007

(Det här inlägget publicerades ursprungligen på indala.blogg.se den 6 juni 2007)

Det är många intryck som är svåra att formulera. Det här måste upplevas. Jag har anlänt till den röda staden Kampala. Jorden är röd och den färgar av sig på allt, till och med växterna. Jag bor i ett nybyggt rum med en säng som enda möbel. Man måste gå 300 meter för att komma till brunnen och själv pumpa upp vattnet. Elen funkar ibland, jag duschar i kallvatten och har ätit ugali (som potatismos fast mycket fastare och gjort på majsmjöl) och böner två dagar i rad, det är World Food Program som står för maten här på centret. Jag har aldrig levt såhär primitivt men jag klagar inte. Jag mår jättebra och trivs. Ungdomarna är roliga och social trots deras trasiga bakgrund.

UYDEL ?Uganda Youth Development Link är en av IOGT-NTO:s partnerorganisationer och i december 2006 invigdes det nya centret där 44 ungdomar kan bo. På dagarna undervisas det i olika ?vaccation skill training? så som hairdressing, sömnad, mekanik, catering, möbelsnickeri m.m. Det finns även möjlighet att lära sig att skriva och läsa luganda eller engelska. Yrkesträningen är även för andra gatubarn och på lördagar har dom Behavior change program där det deltar mer än 100 ungdomar. Det talas om drugabuse, selfesteem, relationship och andra ungdomsfrågor.

Idag medan jag lärde dem en sång på swahili funderade jag på vad detta kan vara bra för. Att sjunga tillsammans när det finns så mycket annat att prata om och lära ut. Men så insåg jag hur lyckliga de blev av att sjunga. Det är många tårar som gråtits eller som finns kvar innombords hos de här ungdomarna och all skratt man kan lyckas skapa är bra. Det är hundra meter till den byggnaden där tv:n visar Uganda-Nigeria och jublet hörs över hela området när Uganda gör mål.

Jag blir rörd när jag tänker på hur många ungdomars liv UYDEL förändrar genom deras arbete, de är proffisionella socialarbetare som driver det här och de har kommit långt. Killarna hjälper till med diskning och matlagning, tjejerna stärks till att våga göra killgrejer och det är 22 tjejer och 22 killar som bor här.

Jag skulle utan problem kunna stanna här längre än tre veckor. Kanske ska jag göra som en annan volontär här, han jobbade hårt hemma i Nederländerna för att ha råd att åka hit och jobba gratis i tio veckor. Tur att det finns goda människor på den här jorden.

image196
Nagra portioner boner och ugali

Barnen på gatan, Tanzania 2007

(Det här inlägget publicerades ursprungligen på indala.blogg.se den 11 maj 2007)
Igar opererade jag mig sjalv igen. Nu har istallet for en varbold tva hal i kroppen. Dom ar stora (jag far plats med en tops), fina och troligen tomda pa var. Det kanns bra!

En larare pa skolan dar vi har varat projekt drack te ur en spicegirlsmugg igar och inatt dromde jag att jag var geri! Imorgon ska vi ha session for 200 elever samtidigt, vet inte riktigt hur det ska ga men alltid lar jag mig nat.

Barnen pa varan gata har lekt med en bil gjord av plastflaskor och for nan dag sedan forsokte jag forklara for dom att jag ville ta kort pa barnen och bilden. (de hade alltsa inte bilen framme just da, sa jag kunde inte peka) Swahilin begransar mig jattemycket och de forstog inte vad jag menade. det slutade med att de ritade upp en bil i sanden pa marken och jag fick fota en ritad bil och ett gang galna ungar.

grusbil
 kreativa barn pa min gata.

Igar nar jag gick hem ropade barnen efter mig och de visade stolt upp en bil, gjorde av en plastflaska. De hade forstatt vad jag menade!! Till raga pa allt fick jag bilen av dom och jag drog stolt hem den. De vuxna tittade underligt pa mig och det dar ar en av de stunder jag aldrig kommer glomma.

plastbil
sotaste barnen pa min gata. dom kommer jag sakna.

***
Slarv t-shirt
***

Safari, Tanzania 2007

(Det här inlägget publicerades ursprungligen på indala.blogg.se den 16 april 2007)
Så var jag en safarierfarenhet rikare. Efter många om och men och strul med pengar, personliga relationer och okunskap om vad som är sant och falskt kom vi oss iväg på en underbar safari. Vi fick se allt utom lejon men istället dök en liten leopard upp tio minuter från parkgrindarna. Att se djur i sin riktiga miljö är något speciellt och det är värt att betala för att få uppleva det på riktigt. Cirkus och djurpark kan slänga sig i väggen

image142
Antiloper i massor fanns det.

image148
Mäktigaste djuret – inget att leka med när dom blir arga

image147
Denna skapelse är något utöver det vanliga, ränderna är helt galna

image144
Bufflar i lera, mumma.

image145
Om jag skulle vara ett djur i nästa liv, då skulle jag vara giraff
(som kompensation för att jag är så kort i det här livet)

image146
Flodhästarna var svåra att se, de låg bara i vattnet men vi hade tur

image143
En babian kom gående längs vägen när vi var påväg hem

Zanzibar 2007

(Det här inlägget publicerades ursprungligen på indala.blogg.se den 16 april 2007)

Med familjen hann vi med några dagar på Zanzibar. Ön som ska vara ett paradis.
Kanske hade jag höga förväntningar men så fantastiskt tycker jag inte att det var. Såklart vackert med härliga stränder, fantastisk snorkling och klart vatten. Naturen och miljön var oslagbar men förstördes totalt av människorna som bor där och våra korkade turisthuvuden.

Först glömmer vi våra pass hemma så vi blir jättestressade men det ordnade sig till sist. I hamnen i Dar så är biljettförsäljarna som hökar och alla säger mot varandra. Båten var försenad och tog 1 timme längre än lovat. När vi kommer till Stonetown på andra sidan så var taxichaufförerna värre än biljettförsäljarna. Vi var trötta och hungriga och ville bara vara ifred. En trevlig taxikille vid namn David körde oss till en guesthouse. Vi får veta att priset är $6/rum, när vi ska betala är priset 60, fast jag frågade flera gånger. Vi bodde kvar där och åkte med David till stranden på utsatt tid dagen efter. Frid och fröjd med afrikanskt regn och billigt boende solar och badar vi den första dagen. Nästa dag åkte vi på en snorklingstur där delfiner var garanterat. Mycket snack och lite sanning. Jag släppte min rädsla för att få in saltvatteni kroppens alla ingångar och trivdes riktigt bra. Cyklop is the shit. Våra 4000 shilling som vi inte fick i växel fick vi jaga för att få tag i, rätt ska vara rätt och jag blir så trött på att dom inte bara kan stå för det avtalade priset.

Lisa blev från att ha varit Lisa med linjerna Lisa med brännan. Maten var god, vädret bra och rummen helt okej. Inget att klaga på där.

Sen gjorde vi tabben alla säger att man inte får göra: ge pengar i förskott. Vi gav David pengar för att köpa biljetter till båten hem och han lovade att möta oss vid hamnen. Allt han lovat höll han och han hörde av sig på utsatt tid, någon vi trodde vi kunde lita på. När vi kommer till hamnen är han inte där, han ringer och säger att han är på andra sidan i Dar samtidigt som vi får veta att han är en drugdealer. Vi försöker dra in polisen och en annan kille som antagligen kände David började bli våldsam. Tråkigt slut på vår resa och vi förlorade 1500 kr. Alltid lär man sig något.

I övrigt var det roligt att få se zanzibar och skönt att få slappa på en strand. Detta inlägg ger nog inte en rättvis bild av zanzibar. Det är en fantastisk ö men turistindustrin är förjävlig.

image151
Här bodde vi, mycket fridfullt och med stora vackra kaktusar

image152
Minst sagt klart vatten

image149
En sjöstjärna vi plockade upp från botten, snorkling är rätt grymt.

image150
Nästan en undervattensbild tagen av Lisa

image154
Och några vackra solnedgångar hade dom.