Kommunism och Kuba

Kommunism lockade mig att åka till Kuba – jag ville få en glimt av vad kommunism innebär i praktiken. Jag vill åka dit igen om 15 år och uppleva skillnaderna av ett land i förändring. Stränderna är bara en bonus, det är politiken och folket som fascinerar mig.  more ”Kommunism och Kuba”

Trump tar världen ifrån oss

Trump har vunnit. Jag finner inga ord men jag testar att skriva ändå. Det sista jag önskade mig i går kväll var att få vakna till en ljus värld. Ställde klockan på 05. Klev upp och det första jag såg var en status från en kompis som befinner sig i USA: ”Detta kommer att gå åt helvete. Och patriarkatets kvinnohat kommer nu även äga världens mäktigaste plats.” more ”Trump tar världen ifrån oss”

Flyga Ryanair – är jag samvetslös?

Jag har hamnat i ett litet moraliskt dilemma. Vilka lågprisbolag får en egentligen flyga med? När jag var yngre älskade jag att Ryanair hade flyg till London för 199 kr/resa och nyttjade det ofta. Nu har jag vuxit på mig några år och har en större plånbok men oavsett det så lockar deras billiga priser mig ändå. Frågan är om det är rimligt att jag stödjer ett företag som Ryanair genom att flyga med dem? more ”Flyga Ryanair – är jag samvetslös?”

Landat i La Paz, Bolivia

Att komma fram till La Paz var en upplevelse i sig och det kändes som jag kommit till en ny kontinent. Långt från Buenos Aires och Santiago som varit mina första möten med Sydamerika. Höjdskillnaden var påtaglig och jag kände mig lite yr. Om det berodde på att jag sovit på två olika flygplan under natten, var hungrig eller höjdskillnaden kunde jag inte identifiera. more ”Landat i La Paz, Bolivia”

Reseprocenten

Jag älskar att resa. För mig är att resa en lyx som fler i världen borde få möjlighet att göra. För att göra det möjligt har jag skapat #reseprocenten. Det kommer inte förändra allt, men det är ett litet steg på vägen och är vi många som hakar på kan effekten bli stor.

För en tid sedan såg jag en bild på instagram om en rik man som bott i en 780 kvm stor svit på ett hotell i Dubai i 55 dagar där varje natt kostade 200 000 kronor. Det blir 11 miljoner kronor! Det är mycket mer än vad jag kommer resa för under hela mitt liv. Samtidigt gör jag en resa runt jorden som kostar mer än vad en fattig bonde i Mali kommer tjäna under hela dens liv. De ekonomiska förutsättningarna och möjligheterna att förflytta sig över jordklotet skiljer sig obegripligt mycket mellan individer och grupper i världen.

Under vår jorden-runt-resa har jag funderat mycket på hur jag kan använda mitt resande för att göra världen bättre. Jag älskar att resa och vill fortsätta med det, men för att jag ska kunna resa och må bra krävs det att jag gör det på rätt sätt. När jag sedan läste det här inlägget om hur resor kan göra världen bättre från Resfredag började bitarna falla på plats.

Sverige som land ger ungefär en procent av sitt BNI i bistånd per år. Inspirerad av det har jag bestämt mig för att jag från och med nu kommer ge bort en procent av min resebudget till personer, verksamheter eller organisationer i syfte att öka människors möjlighet att se mer av världen. Jag kallar det reseprocenten.

Vem eller vilka min procent går till kommer vara olika för varje resa. Ena gången ger jag dem direkt till en familj på en fattig landsbygd, en annan gång till verksamhet som arbetar för att ge hemlösa barn en ny trygg familj och en tredje gång till organisationer som arbetar för att stärka kvinnors självständighet och rättigheter.

För den här resan som totalt beräknas kosta mig 150 000 kronor blir det 1500 kronor. För en charter på 10 000 kronor blir det en hundring. Det är ingenting. Alla som reser regelbundet har råd att avvara en procent av sin reskassa och nu hoppas jag att du som läser detta vill ta samma beslut som mig och vara en del av #reseprocenten. Brinner du mer för något annat än att fler ska resa kan du lägga din reseprocent på klimatkompensation, att förhindra tjuvjakt eller som stöd till de som jobbar för urinvånares rättigheter.

Möjligheterna att göra något gott av en procent av din resebudget är oändliga. Tagga en bild eller ett inlägg med #reseprocenten eller #travelshare om du föredrar engelska och berätta vem du vill ge din nästa reseprocent till. Häng på vetja!

Kuranda Koala Gardens

Är det rimligt att hålla koalor i fångenskap för att turister ska kunna betala 150 kr för att få hålla dem i två minuter och ta ett foto? Jag var tveksam men efter ett besök på Kuranda Koala Gardens blev bilden lite större.  more ”Kuranda Koala Gardens”

Kampung Baru – byn mitt i Kuala Lumpur

Kuala Lumpur växer både på bredden och höjden men den mest eftertraktade marken förblir orörd och vårt boende råkar vara precis bredvid. Området heter Kampung Baru och skiljer sig markant till utseendet från övriga KL. Istället för skyskrapor och andra höghus består området av en- och tvåvåningshus där folk bor, en skola, massor med smårestauranger och en och annan liten business. Vi ser ingen lyxlyx men verkligen inget förfall. Det renoveras, det finns fina bilar och området är fullt av liv och rörelse.

Landet ägs av malajer, alltså de som ursprungligen bott i Malaysia, och staten har inte rätt att ta marken ifrån dem. Staten och olika företag har försökt i 25 år men med tanke på att mark ärvs så fortsätter marken att tillhöra invånarna. Tiden verkar dock så småningom vara räknad, till slut antar jag att det blir en fråga om hur mycket pengar som erbjuds, en obekräftad källa på Wikipedia säger att den totalt ytan på en kvadratkilometer är värd 1.4 miljarder US dollar.

För det första tycker jag det är häftigt att befolkningen än så länge står emot och faktiskt genom organisering kan vara starkare än staten. För det andra önskade jag att staten såg värdet av att området fanns kvar, men i så fall lär det behöva bli en turistattraktion av det och då tappar det ju sin charm ändå. Och för det tredje är jag oerhört tacksam att jag, utan att veta om det när vi bokade, hamnade i detta område och har fått möjlighet att vara i en del av KL som de flesta turister som åker hit antagligen inte ens hittar.

Det är i detta område vi ätit majoriteten av vår mat för 10-25 kr/måltid och det var till en av de restaurangerna som den söta gubben vinkade in oss och bjöd oss på en fantastisk frukost vår första dag.

Mer om detta på Wikipedia och Vagabond


Söt gubbe som brukade vinka in folk från vägen han ville snacka med. 
Frukosten som sötgubben bjöd oss på. Vi insisterade på att betala men förlorade. Supergoda sesambollar och kallt, söt iste-latte. 

Ett av många fina trähus med mäktiga twin towers i bakgrunden
Här syns kontrasterna mellan City center och Kampung Baru tydligt. 
Motsvarande bild på natten tagen från vårt airbnb-boende.

 

Censur och the Bund i Shanghai

Vi landade i Shanghai och det var smutsigt och allt var lite mer kaosigt än i Tokyo och Seoul. Vi checkade in på hotellet och det blev svart på vitt. Facebook fungerar inte. Inte heller Insta, Twitter eller Google och därmed inte min gmail. Jag kände mig handikappad. Blev frustrerad av två anledningar. 1. Hur reser jag utan att kunna googla på saker och hålla kontakt hemåt? 2. 1.4 miljarder människor lever i ett land utan fri tillgång på information. Tacksamheten över att ha Sverige som hemland gjorde sig påmind igen.

Efter en kylig springtur i Seoul med för lite kläder blev jag snorig och hostig, inte oväntat men jag blir förvånad varje gång min kropp säger ifrån. Kinas censur och min egen hängighet gjorde att de första timmarna i Shanghai inte var riktigt lika rosaskimrande som alla andra dagar. (Vi har löst Facebook och Google via VPN så nu ska det vara lugnt. För oss, men inte för resten av Kinas befolkning.)

Sov 9-10 timmar men var inte kry när jag vaknade så den här dagen har gått i ett lugnare tempo. Vi har vandrat längs the Bund, en stor strandpromenad och åkt över till Pudong, finansområdet med maffiga byggnader som går att beskåda från the Bund. För att komma över till Pudong åkte vi The Bund Sightseeing Tunnel som de hade hajpat upp ordentligt. Det var ett skämt. Både Sagoslottet på Liseberg och Kärlekstunneln på Gröna Lund har bättre ljussättning. På Pudong-sidan åkte vi upp i kapsylöppnar-skyskrapan. 100 våningar och 492 meter gav en ganska god utsikt över staden.

Utöver det har vi vilat och ätit mat på Subway och en indisk restaurang som förstod vad ”not spicy” betyder. Behov ett idag var att äta mat jag blev mätt på som inte bränner i munnen så det blev inget local så att säga.

Det är kul att det är så många som läser mina inlägg och följer vår resa. Kom ihåg att vara tacksamma för det Sverige vi har och att alla som vill komma till oss ska vara välkomna!IMG_2566Ett exempel på kaos. Eller det kanske finns ett system jag inte förstår. IMG_2583I mitten ser ni den omtalade och omdiskuterade kapsylöppnaren eller Shanghai World Financial Center som är dess riktiga namn.IMG_2580Oriental Pearl TV Tower är lite som en discokula och livar upp stämningen med sin annorlunda utformning. IMG_2587Från våning ett hundra i kapsylöppnaren. Utsikt över Pudong närmast och andra delar av Shanghai på andra sidan floden Huangpu.IMG_2594Pudong by dayIMG_2632Pudong by night.IMG_2603Inte syns det väl här att vi båda är snoriga, hostiga och hängiga? Vi håller lågan uppe!