Higway one

(Det här inlägget publicerades ursprungligen på lindaengstrom.se den 11 maj 2015)

Sista inlägget om resan längs USA:s västkust handlar om highway one mellan Los Angeles och San Francisco och fortsättningen upp till Vancouver som kanske inte riktigt gick enligt plan.

Det var en storslagen utsikt och fantastiska vyer som vi upplevde hela vår resa från LA till San Fran. Branta sluttningar, kristallklart vatten, maffig redwood-skog, dimma, vandringsleder och hav och himmel som flöt ihop i horisonten. Om ni får chansen, åk bara åk. KBK. Det är såååå vackert!

När vi väl kommit fram till San Francisco och skulle åka mot Seattle så visste vi att den snabbaste vägen innebar 12 timmars körning. Vi åkte strax innan lunch och tyckte att vi nog ändå hade tid att ta en vackrare väg än fyrafilig motorväg. Vi körde och körde. Det var vackert och spännande att inte veta vart vi skulle sluta upp, tacksam för offlinekartor och gps i mobilen. Vi powernapade på diverse rastplatser och vid 03.00 efter att ha kollat med fem fullbokade motells så valde vi att sova i bilen. Vid 06.30 åkte vi vidare. Till och med den här delen av resan hade sin charm. Vi trivs med varandras sällskap och att tillbringa tid i bilen. Uppenbarligen. Efter ett tag valde vi den snabbare vägen och landade till slut i både Seattle och sedan Vancouver. De två tidigare inläggen handlar om de fyra stora städer vi besökte och om kärleken.

Åh, jag är så glad för den här resan!

bild 10
Erik försöker klättra upp på en viktig skylt
bild 11
Ja, så här såg det ut mest hela tiden
bild 8
Seal Elephants slappar i solen
IMG_4503
Sen jag var tre år har jag fascinerats av träd. Här gigantiska redwoods och en relativt liten Erik…bild 22
och här den här cirka 250 år gamla Lone cypress.  IMG_4473
Jag lekte Titanic…
IMG_4490
…och tog hoppbilder…
IMG_4495
…fotade den här fina människan…
IMG_4522
…som i sin tur fotade mig vid Julia Pfeiffers hus.
bild 33
Sov lite på en gräsmatta på en rasplatsbild 24
Mat i bilen köpt på en livsmedelsaffärs matdisk, en given del av en riktigt romkom!

 

Los Angeles, San Francisco, Seattle och Vancouver

(Det här inlägget publicerades ursprungligen på lindaengstrom.se den 8 maj 2015)

Fyra stora städer på fem dagar och dessutom förflytta sig med bil mellan dem ger en begränsat med tid i varje stad. Prioritera hårt och var nöjd med allt som livet ger var mottot.

Jag landade på tisdagen i Los Angeles mitt i natten svensk tid. Åt en sushi på hotellrumsgolvet (satte den romantiska standarden direkt). Vaknade kl 5 och tyckte att det var dags att ta tillvara på tiden tillsammans. Erik tyckte vi skulle sova någon timme till. Han vann. Åt frukost på stående fot i en park, drog till Hollywood och gick på stjärnorna, kollade på de stora Hollywoodbokstäverna, körde igenom Beverly hills och hängde några timmar på Santa Monica beach där de spelade in Baywatch. Påbörjade resan mot San Francisco på highway one. Själva highway one får bli ett eget inlägg men den korta sammanfattningen är att kustkörningen var magisk.  bild 2
Hittade varken Kate Winslet eller Julia Roberts så fick nöja mig med en stjärna från en av mina favoritfilmer Moulin Rouge.
bild 1
Solbrillor och selfie, ett vinnande koncept!bild 4
Santa Monica beach. Det var inte jättevarmt i vattnet kan jag erkänna, men, jag har badat i Stilla havet!

Kom fram till i San Fran på torsdagskvällen, hittade vårt hotell och drog direkt till stranden för att få till den där unika solnedgången vid golden gate-bro. Köade för att få äta på The Cheesecake factory, körde upp och ned i de oerhört branta backarna (Erik mycket nöjd), somnade och gick upp tidigt för att jag skulle få plocka en löptur i ännu en stad. Åt lunch vid pir 39 på Bubba Gump Shrimp (som i Forest Gump) och drog vidare. Spanade in staden i strålande sol och skulle fortsätta norrut över Golden gate-bron och då visade sig staden från sin rätta sida. Tjockaste dimman jag förflyttat mig igenom. IMG_4530
Jag fotar solen och Erik fotar mig2015-04-30 22.09.48
Lite för stora för vårt eget bästa.
bild 52
Hepp!
2015-05-01 08.33.29
Bra jobbat!
bild 13
Från toppen på en av kullarna och ned för stadens konstigaste väg bild 23
Fog city. Korrekt beskrivning. Men jag är ändå inte bitter.

I Seattle var vi bara en kort sväng under lördagen. Powernap i en park till jammande gitarrer och sen besökte vi Starbucks Roastery. Jag var glad över min kopp choklad och Erik drack tre espressos från olika bönor, jada jada, sen var han speedad och glad. Körde ikapp med solnedgången och drog vidare norrut. IMG_4572
Kaffe!
bild 14
Solnedgången avnjöts tillsammans med ett rör pringles

Sent lördag kväll kom vi fram till Vancouver. Sov som en stock och åkte till en delikatesshall och köpte en picknickbrunch (med en getostkräm från himlen) och blev fotad av en söt gammal man som nog tyckte att vi var ganska söta. Hängde flera timmar i park och pratade om värderingar, åkte bussbåt och fick en privat guidad tur av Erik i stan som han en gång bodde i. Söndag kväll åkte jag hem och inte f–n var jag taggad på det.  bild 34
Körsbärstomater och jordgubbar till frukost, klagade inte.IMG_4585
Jag i väntan på bussbåten med parken i bakgrunden. 

Det var det, nästa och sista delen handlar alltså om highway one.

 

 

Över Atlanten för kärlekens skull

(Det här inlägget publicerades ursprungligen på lindaengstrom.se den 6 maj 2015)

Fem fantastiska dagar. Att sätta ord på den här resan är en utmaning. Så lycklig. Så mycket intryck. Så tacksam.

Kommer inte få plats med allt i ett så får bli fler inlägg om städerna och highway one.

Det började egentligen den 20 februari då jag bokade kalaset. Hade då träffat Erik i 11 dagar, vetat om att han existerade på denna jord i 13. Hans tvåmånaders roadtripp genom USA och Kanada var redan bokad. Att efter knappt två veckors dejtade inse att jag var kär och inte skulle få träffa honom på två månader i kombination med att jag tycker om att resa gjorde att jag bestämde mig för att bara gå på känsla och boka en resa till Los Angeles, hem från Vancouver. Sa inte något till någon. Först för att jag tyckte att det var lite too much och för wild and crazy och sen för att det blev en grej och jag ville testa mig själv och se om jag kunde hålla saker för mig själv (något jag ju generellt sätt är rätt så kass på). Ger mig själv toppbetyg så här i efterhand. En handfull personer visste till slut att jag skulle åka, min chef och Erik inräknade.

Packade väskan drog till Arlanda, informerade världen om att jag var på väg och satte mig på den längsta flygresan. Många timmar i vaket tillstånd och övervänt. Inte bästa kombon. Landade och fick en kram, blommor, mango och choklad. Ni som känner mig vet att jag är helt såld på alla dessa grejer enskilt. Tänk er då dessa på en och samma gång.

Hela resan har varit som en enda lång maxad romantisk komedi. Som Edward och Vivian i Pretty Woman utan klasskillnader eller som Jack och Rose fast utan ett tragiskt slut. Bilat Los Angeles, highway one upp till San Francisco, tagit den längsta vägen vi hittade till Seattle och kört hela vägen upp till Vancouver.

Vi har jagat solnedgångar, kollat på utsikter, sovit på gräsplättar, åkt bil och sjungit allt vad vi orkar, kollat på många gigantiska träd och ett jättegammalt, pratat, pratat, pratat, köpt frukt på lokala marknader, njutit av solen, spanat in diverse orädda djur, drömt om vår framtid ihop, badat i havet, gosat, tagit selfies och njutit fullständigt av att det inte finns en gräns för när kommunikationen bryts.

Till och med middagen i bilen, den tre timmar korta natten då vi sov i bilen och dimman som gjorde att vi inte ens kunde se Golden gate-bron har varit romantiskt. Det sitter i sällskapet och inställningen har jag konstaterat. bild 32
Erik har precis spontanköpt en solros till mig och jag är happyhappyIMG_4467
En av väldigt många solnedgångar där vi gick lös med kameran och förevigade romantiken. 

 

USA-resans budget

(Det här inlägget publicerades ursprungligen på lindaengstrom.se den 2 augusti 2013)

Resan hade ingen budget och det finns ingen totalkostnad jag kan redovisa, men däremot en hel del prisexempel som ger en anvisning av hur en kan beräkna ifall det finns någon annan som vill göra en egen resa.

Flygresan: Stockholm – NY – Miami – Stockholm. ca 9000 kr/person. Totalt 48 000 kr

Boende: I NY bodde vi i en lägenhet som min syrra hyrt. Tror vi betalade 6000 kr för den för fyra nätter. 100-150 dollar/natt på hotell plus lite extra på Key West. Gissningsvis cirka 14 000 kr totalt för boende i 13 nätter för fem personer (inkl NY).

Mat: Som sagt, 6-9 dollar/person för lunch och 8-15 för en middag, men dyrare om en ska sitta ned på en restaurang och äta. Utöver detta ska det ätas en hel del mellanmål som frukt, chips, godis, kakor osv för att hålla salt och sockernivån hyfsat jämn och det gå aldrig att veta när nästa mål finns tillgängligt när en är på resande fot. Utöver detta så behövs det köpas en hel del vatten så jag tror att matkostnaderna blev rätt höga i slutändan.

Aktiviteter:
Circle Line (båttur runt Manhattan) 39 dollar/person. Drygt 1500 för 6 personer
Memorial 9/11 var gratis men en var ändå tvungen att hämta ut en biljett och gå igenom typ tre olika kontroller.
Ripley’s (museum) kostade 20 dollar/person. drygt 500 kr för 4 personer
Seaworlds inträde var 2900 kr för 5 personer
Blizzard Beachs inträde var 1900 för 5 personer

 

 

 

Praktiska saker om roadtripp i USA

(Det här inlägget publicerades ursprungligen på lindaengstrom.se den 1 augusti 2013)

Boende – hyfsat lätt att hitta längs de stora vägarna, svårare längs de små. Vi betalade 100-150 dollar/rum för ett hotellrum inkl frukost och då var det ofta två queen size och en bäddsoffa för oss fem. Wifi finns på de flesta men funkar inte alltid klockrent och hotell/motellen ligger ofta i klump och det finns alltid nåt ledigt rum i nån av dem.

Internet – free Wifi finns i nästan alla gallerior, på alla Starbucks och de flesta hotell. Stor skillnad från Sverige där Sverige har lite att ta ikapp.

Körning – som jag skrivit tidigare så är skyltningen längs vägar ganska dålig, framför allt när det gäller var en är och var en är på väg. Avfarter längs stora vägar är välskyltade. Trafiken är ganska lugn och många håller hastighetsbegränsningarna. Större vägar har 55-70 miles per hour (alltså ungefär 90-110 km/h). Filbyten och omkörning är kaotiskt. En kan behöva köra om på insidan trots att det framgår tydligt att slower trafic on right lane och att köra upp i baken på någon innebär inte att de flyttar sig till höger trots att det finns plats i filen till höger.

Mat – var beredd på att äta skärpmat ofta och mycket. Fina och schyssta restauranger finns men då är det ofta väntetid för att få maten, särskilt i NY. Luncher kostar mellan 6 och 10 dollar och en middag mellan 9 och 15 (såklart finns det dyrare också) Till detta ska det ibland betalas skatt och alltid dricks.

Solen – var inte särskillt stark i NY. Antingen beror det på att vi då växelvis var inne i olika byggnader eller på den rök/dimma/smogg som finns i en storstad. Så fort en är vid havet tar solen minst dubbelt upp.

Toaletter – jag uppfattade att det var lättare att hitta restrooms på gatan, i affärer och i de olika parkerna än vad det är i Sverige. De är fräscha!

Vädret – vi var som bekant där i juli, en av de varmaste och regnigaste månaden under året. I NY var det över 35 grader varmt och i Florida mellan 28 och 34. Det regnade en del men det var mest skönt men stora delar av vissa dagar var monliga (men solen tar ändå!). En stor skillnad från Sverige är att vädret växlar mycket mer i Sverige. Var det monligt på morgonen så var det i princip monligt hela dagen och på samma sätt om solen strålade.

 

 

Skillnader mellan USA och Sverige

(Det här inlägget publicerades ursprungligen på lindaengstrom.se den 31 juli 2013)

Jag är hemma. Första planet till Chicago var försenat och när vi boardade såg det ut som att vi skulle hinna med vår anslutning. Precis innan de skulle börja med säkerhetsgenomgången visade det sig att en bagagedörr inte kunde stängas och vi fick kliva av. Efter några om och men kom vi iväg med ett annat plan och skulle få åka vidare med samma flight från Chicago fast 24 timmar senare. Vi går till rebooking och helt plötsligt visade det sig att vi var ombokade till ett plan till Köpenhamn redan om tre timmar. Så vi flög hela natten och tog ett plan till Stockholm. Ett tag trodde vi att vi skulle komma hem ett dygn senare men helt plötsligt handlade det bara om 8 timmar. Vilken lycka!

Vi hann med att spela en Chicago i Chicago och skriva en lista över vilka skillnader vi upplevt mellan USA och Sverige – stora som små.

  • Ingen sås – what so ever. Inte på burgare, inte till sallader, inte till en köttbit
  • Kör om i fel fil alternativt har inte vett att flytta på sig när en vill köra om. 2 av 10 bilar gör ”rätt” resten fick jag demonstrativt köra om på insidan (fast jag tror inte de fattar piken) eller svära åt tyst för mig själv (eller ibland högt i bilen)
  • Alla portioner är större vilket kan förklara en viss form av fetma som finns i landet.
  • Tax, Tip och Toll – på alla priser ska det läggas på en skatt, för alla serviceinsatser förväntas dricks och det är något som borde ges eftersom deras lön baseras på att de får dricks och på en del vägar och många broar/tunnlar betalas en tullavgift.
  • Gräset är tjockare, liknar kvickrot
  • Tunnare toalettpapper och lägre toalettstolar
  • Billigare boende – en betalar per rum och inte per person på hotell/motell vilket för oss som var fem gjorde att vi kom undan billigt
  • Ytlig artighet – finns hos alla serviceanställda där en inte bara få en hej-hälsning utan även en fråga om hur läget är. (Därmed inte sagt att djupare artighet också finns men det är den ytliga som skiljer sig från Sverige)
  • Mängder av engångsartiklar. Hotellfrukost, snabbmatställen och så vidare.
  • I Florida är det lag på bilbälte men inte på hjälm vid motorcykelkörning, i alla fall så länge du har en tillräckligt hög livförsäkring. Som att livförsäkringen kommer rädda dig när du kör av vägen i 90 knyck i t-shirt.
  • Husmanskosten är det som i Sverige kallas skräpmat. Pizza, wraps och hamburgare. Så less! Frukostarna består av socker i olika former och kanske lite fett om en har tur.
  • Dålig skyltning – i byggnader, på vägarna.
  • Fler anställda – tempot för de anställda är lugnare, många står och gör ingenting. Om detta är en politisk åtgärd för att många ska ha jobb och minska utanförskapet eller om folk bara är långsammare.
  • Överdrivet säkerhetstänk – även om de har utsatts för ett antal attacker så är antalet skanningskontroller helt klart i överkant och deras informationsskyltar om att det inte finns någon lifeguard till fontänen känns som ett bevis på hur galet systemet med försäkringar, noll individuellt ansvar och stämningar är uppbyggt.
  • Äcklig läsk – eftersom allt kranvatten inte smakar primaballerina smakar inte heller läsken som hemma i Sverige

Nu ska jag försöka få ordning på min jetlag och se på Rädda Willy utan att somna.

USA109
Flygplatsen i Chicago var fin
USA110
Jag fick en snygg kåk när vi spelade Chicago i Chicago

USA dag 12 – Snorkling på Key Largo

(Det här inlägget publicerades ursprungligen på lindaengstrom.se den 30 juli 2013)

Vår sista dag i USA spenderade vi i eller vid vattnet. Började med en timma poolhäng och började färden mot fastlandet. Stannade förbi på den omtalade paradisstranden Bahia Honda som var långgrund och varm med fin sand men massor med snögräs och döda växtligheter som drog ned helhetsintrycket. Körde vidare till Key Largo och åkte ut ett par timmar för att snorkla. Vattnet var bitvis bara en halvmeter djup så vi var väldigt nära korallerna. Såg diverse coola fiskar, färgglada koraller, en barracuda, några olika papegojfiskar och en stooor rocka.

Soltorkade och åkte tillbaka till Miami, landade på ett hotell nära flygplatsen och nattbadade och pratade strunt och gamla minnen med mina kära syskon.

Imorgon åker vi hem.
USA107
Poolen från imorse
USA108
Tove på Bahia Honda Beach

USA dag 11 – Miami beach och Key West

(Det här inlägget publicerades ursprungligen på lindaengstrom.se den 29 juli 2013)

Körde ett par timmar och kom fram till Miami Beach tidig förmiddag. Ljuvligt vatten och vi njöt riktigt ordentligt. Gjorde vattenkonster och fick havskallsupar. Gick en promenad längs Ocean Drive, en bilgata och strandpromenad där folk åker rollerblades, cyklar, springer och visar upp sig. Kollade in Art Deco-stylehus och käkade lunch. Sen drog vi vidare mot Key West och landade här lagom till den omtalade solnedgången som tyvärr var en stor besvikelse. Moln, en fet ö som var i vägen (och troligtvis är i vägen ganska ofta) och vi kom tydligen aningen för sent trots rekommendationer från hotellet. Gick längs Duval street som är huvudgatan och kände in de kubanska influenserna. Fin och mysig stad och jag tror verkligen en får ut mer av Key West om en är här i mer än 15 timmar. USA103
Miami Beachs lifeguardtowers är byggda på olika vis och målade i olika färgerUSA105
Jag och Tove poserar i vattnet.
USA106
Pappa och Tim spanar på folk
USA98
Ocean Drive – något folktomt just där och dåUSA99
Ett av många art-deco-style-hus
USA100
Solnedgången som inte var så mycket att hänga i julgranenUSA101
Terrassen där alla sitter och spanar in den icke-befintliga solnedgången
USA102
Ett coolt skepp som åkte förbi
USA104
Ernst Hemingways berömda café där han satt och skrev  

USA dag 10 – Orlando, Blizzard beach

(Det här inlägget publicerades ursprungligen på lindaengstrom.se den 28 juli 2013)

Idag har vi varit på en äventyrsbadpark. Vi var här -96 också och jag minns den som gigantisk. Såklart var den mindre än sist och rent åldersmässigt får en nog ut maximalt av denna park om en är 10-16 år. Hursom, vi badade, solade, åkte galna attraktioner och gled omkring.Tog inga bilder eftersom min mobil inte gör sig så bra i vattnet så jag googlade lite för att visa ungefär vad det handlar om. Det är helt enkelt en skidanläggning som blivit en vattenpark.

Efteråt drog vi vidare mot Miami och har nu kommit drygt halvvägs. Jag har kört och ännu en gång stört mig på att allt för många i USA inte verkar förstå det fantastiska med att använda den tredje filen till endast omkörning. På USAs vägar kan en räkna med att bli omkörd och behöva köra om på både höger och vänster sida.Vett att flytta på sig har många av dem inte heller. En fördel med dessa vägar är dock att de har reflexbitar i marken så det är mycket lätt att se vart vägen är på väg!

Blizzard-Beach-Disney-World
En överblick
blizzardbeach0311
Sittlift, backhoppningsbacke och fakesnö

blizzard-beach-summit-plummet-mid
S
ummit-plummet gick helt galet snabbt och var häftig men gjorde i slutet mest ont i skinkorna som dallrade vid inbromsningen. Rekordet på hur snabbt det kan gå är 96 km/h

USA dag 9 – Orlando, Ripley’s och Seaworld

(Det här inlägget publicerades ursprungligen på lindaengstrom.se den 28 juli 2013)

Maximerad dag, vi har hunnit med så mycket saker. Först drog vi på Ripley’s  Believe it or not som är ett typ av museum. Jag är mest imponerad av alla tavlor som är gjorda av alla konstiga material. Väl värt ett besök. Lunch på Taco Bell och sen skulle vi till SeaWorld. Men. Vi fick soppatorsk. Så sjukt orutinerat av oss. Tim var snabb på en lösning som vanligt och satte av mot närmaste mack. Några schyssta killar stannade och plockade upp honom och en kvart senare var Tim tillbaka med 5 liter bensin och grabbarna var två öl och tio dollar rikare. Resan fortsatte.

SeaWorld är en av många temaparker som finns i Orlando, mäktigt på så många sätt och även om allt inte gick vår väg (åskväder som ställde in åkattraktioner etc) så hann vi med en hel del. Delfinshowen var fantastiskt bra, synkat, snyggt och häftigt. Vi klappade rockor, fotade olika djur, åkte två sjuka bergodalbanor (varav den ena nästan var to-die-for) och avslutade kvällen med en späckhuggsshow. Så maffiga varelser, måste upplevas för att förstå hur storartat allt kändes.
USA83
Ripley’s hus
USA77 USA78
Duck or rabbit?
USA79 USA80
Den här kom jag ihåg från 1996 när vi var här sist. Så sjukt cool bild. MonaLisa gjord av kvadrater av rostat bröd.
USA82USA81
Mario gjord av skateboardbitar som sågats tillUSA84
Lady Gaga gjord av paintball-kulor i fem nyanser. Kulorna ligger i små tunna rör. Typ huuuur många kulor som helst blir det. 
USA85
Jimi Hendrix gjord av kortlekar
USA86
Tove solar på huven i väntan på TimUSA95
Delfinshowen på SeaWorld
USA96
Skutt
USA94
Hoppa högt kunde dom också.
USA92
Tack och hej!
USA87
Flamingos. Ståtliga men luktar äckligt.USA88
En haj.
USA91
Stora isbjörnen ligger och sover.
USA89
Hej och välkomna till Shamu Rock’s show. Svårt att få till bra mobilbilder i mörkret. USA90
Fina!